Biografi

2
 

.
Så blev det med 18 årsdagens infallande dags att prova på detta med att ha bil. Kassan medgav endast inköp av billigast tänkbara åkdon och det blev då en A Ford av 1929 års modell, som man fick loss för 500 spänn av grannen Ingemar Gustafsson i Kumla. Hör och häpna, nu skulle väl en sådan gå på hundra gånger så mycket, minst. Roligt hade vi med den när vi lekte raggare på stan. En gång skulle vi dra till Kafé Fågelsång i Adolfsberg för att stimma lite, och lastade in och på 21 personer, den sista tjejen fick sitta på motorhuven för att komma med, och som hon skrek. Såå roligt hade vi utan att dricka vare sig öl eller annat starkt.

A - Ford 1929
A Ford 1929 års modell framför huset där vi bodde

Lite extra skolgång ansågs inte skadlig ens i början på 50 - talet så jag skrevs in i sådan, för att tre år senare dimpa ut därifrån, som absolut inte fullärd bilmekaniker - fick jag lära mig. Men skolresan till Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Västtyskland var rolig och särskilt då ludren i Hamburg, som vi också fick tillfälle att ta del av. Men så roligt att arbeta som bilmekaniker var det inte så jag provocerade arbetsledningen till att ge mig sparken. Och det var roligt - att mitt på verkstadsgolvet bara kliva ur overallen och slänga över verktygslådan och gå hem. Uppsägningen var dock inte sakligt motiverad så jag kunde utverka ett fint avgångsbetyg där det stod att jag slutat på egen begäran. Och var fri.

Sådan omständighet skulle utnyttjas och jag drog till Göteborg för att gå ut på sjön. Väl där fick jag gå runt och lära mej hur det skulle gå till, och så småningom hade jag skaffat både sjömansbok och hyra på ett fartyg. Det blev m/s Inga Gohrton som skulle gå från Hälsingborg via Helsingfors till Sydamerika och hämta hem bananer. Mönstrade på som mässkalle och skulle sköta om befälens matbord och hytter. Allt gick bra tills vi kom ut en bit på sjön – ja båten fortsatte att gå bra men inte jag som blev alldeles sjösjuk och så eländig att det var med yttersta möda som jobbet kunde skötas. Efter att ha spytt ner hela Östersjön och sedan gatorna i Helsingfors så insåg jag att detta med sjö och hav inte var något för mej i framtiden, så jag mönstrade av när vi kommit tillbaka till Hälsingborg. Och något Sydamerika blev det tyvärr inte.

                    Man var nog trots allt bättre ämnad för landsvägarnas begivenheter…  

Fiskmåsen från havet  en känsla av frihet

Fick för mej att det skulle vara roligare att köra sönder andras bilar än att laga dom, så jag sökte jobb som chaufför och fick det. Något årtionde senare lyckades det så väl att jag totalskrotade en folkvagnsbuss full med CP skadade ungar, som dock inte blev värre däran än dom var.
Första chaufförsjobbet var på Västra Färg i Örebro och bilen jag skulle ratta var en Standard Vanguard med lastflak. En knubbig och trevlig bil som jag gjorde Örebros gator osäkra med. Ett uppdrag blev att köra några säckar, med bortglömt innehåll, till det pågående bygget av Krämaren-husen. Säckarna skulle levereras uppe på taket! Och enda vägen dit var via bygghissen som fanns på kåkens utsida! Oj oj, hissen bestod bara av några järnrör med en öppen hisskorg hängande i en tunn vajer. Under stort skrammel och rassel bar det iväg uppåt och vad jag kunde se fanns inget stopp - järnrören pekad helt öppet mot himlen. Så rädd som då har jag aldrig varit, varken förr eller senare. Trots en del vilda MC-turer. Men allt gick konstigt nog bra. Och utsikten var hänförande.

Efter ytterligare lite skolgång, vid Köpings Tekniska Institut, där man försökte slå i mej hur elektriciteten fungerar in i minsta detalj - som i transistorer, kondensatorer och motstånd med flera, så var det dags att fullgöra lumpen i Skövde och försvara gamla Sverige mot ryssen, vilket lyckades så bra att dom aldrig mer blev vad dom var. Men det kan ju med förlov sagt sägas om dom flesta.

När så försvaret, efter tio månader, med varm hand kunde överlåtas på andra, erfor man en stark känsla av frihet och att livet låg framför en och väntade på att tas i besittning. Jobb anskaffades i en hast efter att ha liftat till Göteborg. Det blev tre olika jobb på lika många månader. Först som bilmekaniker, sedan som rundsmörjare på en ESSO mack och slutligen på ett EPA lager där jag på en månad avancerade till lagerchef, vilket skulle visa sig vara enda gången man fick vara chef.

Någon sorts hemlängtan drog mej emellertid tillbaka till födelsestaden Örebro, men först efter en månads jobb som bonddräng åt en jordmissbrukare i Blekinge, som behövde hjälp med skörden, som gick till på det gamla sättet med hästdragen självbindare och manuell stapling av sädeskärvarna på störar för torkning. Därefter skulle kärvarna ner igen från stolparna och lastas på skrindor för transport hem till gården och vidare till tröskning. På så sätt skapades arbete på den tiden. Numera görs allt i ett moment ute på åkrarna och folk kan i stället få jobb med att ordna statistik på arbetslöshet, eller fylla ut statistiken genom att vara arbetslös. Och på så vis kan alla också vara behövda än i dag.

Väl tillbaka igen i Örebro i augusti 1959 skulle jobb ordnas - helst snabbt för jag såg framför mej att pengar och ett fast jobb skulle behövas för att förverkliga drömmen om en ny motorcykel. Jobbet var snabbt fixat och blev ånyo ett chaufförsjobb, denna gång på en konfektyrgrossistfirma. Passade utmärkt då det blev en hel del godisspill, som man kunde hjälpa till med kvittblivningen av....

Med fast jobb och en liten hopsparad slant på fickan och dessutom en gammal Zündapp moped, som tilltänkt bytesobjekt, var det bara att stolpa in hos "kobella" och peka ut den granna BSA Super Rocket 650 cc, som stod och glänste hos honom, och som han alls inte tycktes behöva under sin begynnande ålderdom. Andersson hette han egentligen och "kobella" för sin gnälligighet i både röst och affärer, men det hindrade honom inte från att skriva ut ett avbetalningskontrakt på den fina "bössan". Så någon vecka senare var man åkandes igen, och denna gång på en sprillans ny hoj och av dåtidens tyngsta kaliber. Farten var fri och allting väntade på att hända, som endast var möjligt med en BSA Super Rocket, som gjorde 180, till förfogande.

BSA Super Rocket
Här sitter jag i garaget och putsar på den fina BSA:n. Skåpbilen bakom är "jobbet".

- nästa sida bakåt - - nästa sida framåt -

- tillbaka till startsidan -