1 april

I går, 1 april, när jag var ute på min vanliga rundpromenad såg jag skatan som satt och kvittrade i sin trädtopp men jag tyckte att den var lite väl duktig att härma så jag tittade efter lite bättre och si, där satt också en stare, och det var den som stod för dagens härmanden och sång, trots att det inte fanns många bara fläckar där den kunde ha sitt matbord. Nå, morronen därpå, alltså i dag den 2 april, kikade jag ut från balkongen och noterade dagens snögloppsfall, men också att staren satt och oförskämt nog härmade en rödhake. Det var bara det att lite närmare efterforskningar med kikarens hjälp visade att det var en riktig rödhake som lät höra av sig sin ljuvliga sång, rakt igenom all blötsnön som föll vitt omkring den, och termometern visade ingenting - alltså noll.

Senare på morronpromenaden såg jag staren igen där han satt högt i en björk och konserterade för traktens alla snöskator, som också slagit sig ner i björken för att lyssna och stundtals falla in i konserten, tills dom inte kunde hålla sams längre utan skrikande och gnabbandes med varandra drog. Vilket lämnade utrymme åt hela starflocken att samlas i björken och sjunga ihop sig till sin egen lilla familjeidyll.

Något alldeles annat var det för den ensamma kråka, som satt i en helt annan björk och hade det svårt, då han försökte kraxa men inte kunde, utan det lät mera som om han inte kunde joddla heller...

I övrigt såg jag två sångsvanor som vänt söderöver, men vart den tredje,
som var med dom när dom flög norröver för ett par dagar sedan, tagit vägen, sa dom inte trots att dom lät. Emellertid, en stund senare sågs dom igen och nu på nytt på väg norrut - det var bara det att nu var dom sex stycken och såg mera ut som gäss.

Ja, förunderliga är vår herres begivenheter.

HåG 2/4 2006

 

Copyright bild och text Göran Håkansson 2006

Copyright Göran Håkansson  Copyright

- tillbaka -

- se hela skogen -

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela skogen

 

- upp -