Gråbuse


Gråsparven i Skinnsberg

 

Godag på er, som kan läsa det här, jag är bara en sketen gråsparv, som inte har haft tid att lära mej sådant eftersom hela min tid går åt till att skita och äta, eller om det är i omvänd ordning, och däremellan måste jag också på något vis göra nya gråsparvar och sådant tarvar sin man. Men man har lyckats ganska väl i sådant värv ity att det tjattrar överallt i buskarna.

Nu har jag hittat ett bra matställe, bra bohåla har jag sen förut borta vid Ells-Maries konditori där det emellanåt kan trilla fram lite oväntade gobitar. Från min utsiktspunkt uppepå Systembolagets tak, som för övrigt är det närmaste jag lyckats komma deras livsmedel, upptäckte jag att en Håkansson, som ordnat det fint för sej i den lilla marklägenheten tvärs över gatan, också i sin generositet gjort det gott åt mej med fågelmat i överflöd.  Där finns läckerheter som fågelfrön av allehanda slag, som endast människorna i sin överambition vet namnet på, och talgbollar, samt ostkanter och övergivna halva smörgåsar, som jag äter upp så fort jag kan innan nån gås kommer förbi och gör det.

Men det irriterar mej något att han sitter där bakom fönstret och glor så förbannat på mej när jag äter. Det blir liksom inte den rätta matron som eljest. Ser han inte på mej så är det väl på termometrarna som han har riggat upp. Det är två stycken med långa sladdar ut genom fönstret och som hamnat med sin känselknopp i alldeles närhet av där jag ska äta. Tanken slog till mej en vacker dag, och sa att jag skulle spela denne Håkansson ett spratt.

Så, därför när han satt där som bäst och glodde ut genom fönstret den vackra dagen, sket jag en rejäl dos gråsparvskit på den ena termometerkänselknoppen i förhoppning om att han just då skulle se på termometerdisplayen och inte särskilt på mej. Tanken var ju att skiten är varm i början och måste ge ett ordentligt utslag på termometern i andra änden på sladden. Och jovisst funkade det - jag såg hur han rev sej i skallen och kollade av och an, och tittade inte ett skit på mej, utan jag kunde käka upp hans gamla smörgås i lugn och ro. Därefter flög jag tillbaka upp på Systemets tak för att ha fin utkik över fortsättningen medan jag putsade till både fjädrar och anletsdrag. Därifrån såg jag att han satt på sin stol och vände och vred på termometern, ja han till och med tog en skruvmejsel och pillade isär den för någon sorts inre utforskning av orsakerna till den plötsliga felvisningen. Så tog han sej visst lite fika, för om en stund öppnades dörren och han kom ut med några muffinssmulor som väl var tänkt att jag skulle få äta sedan. Han kollade runt lite och fick plötsligen syn på mitt lilla tilltag och kliade sej ånyo om skallen och drog lite förstulet i skägget, för att sedan låta blicken skåda runt en stund bland trädtoppar och horisonter.

Sen gick han in, och jag tänkte - att hans förargelse är min lilla förnöjelse - innan jag flög över och åt hans kaksmulor.

 

Gråsparven i Skinnsberg                       HåG i augusti 2004
efter en idé från 2001

 

Copyright tillhör Göran Håkansson

-tillbaka-