Lavskrikan

Som jag satt i det lappska innanmätets djupaste skog, vari jag hamnat efter att forslats dit per motorcykel i sommaren 86, och skulle intaga en smärre fikapaus kom hon farande med hela familjen i släptåg och slog sig helt ogenerat ner på min läderstövel, som var utsträckt så långt som sig tilläts för att ha det bekvämt. Hon la huvudet så bedårande på sned och tittade längtansfullt mot min macka som i och för sig var stor nog att dela med sig av. Hon fick ett gott stycke av den och såg alldeles mycket nöjd ut och flaxade strax iväg med en kaskad av brinnande färger i luftrummet lämnad efter sig som tack. Familjen i övrigt flöjlade efter och förstärkte intrycket av frikostigt färgsprakande när fåglarna med sina långa tegelröda svansar dansade in under närmsta gran för att kalasa på det som nyss var mitt. Själv var jag också alltigenom nöjd med besöket av dessa nordanskogars egna rariteter och jag saknade ingenting på min macka.

HåG   17 maj 2005

Lavskrikan

- Tillbaka -

Copyright alltjämt Göran Håkansson
copyright Göran Håkansson copyright