Spillkråkan är urskogens egen spelevinkande trumslagare som trummar ut sitt budskap genom skogen mellan sina flaxande flykter från träd till träd. Därtill bjuder han en del jämmerligt jamande flöjtartoner vilka ekande banar sin väg till lyssnande öron.
Något komisk ter han sig när han, med sin röda basker ordentligt nerdragen över huvudet, pillemariskt kikar fram bakom en trädstam efter senaste trumvirveln, som för att kolla reaktionen hos åhöraren.
Men varför i all sin dar heter han Spillkråka? Är det för att han spiller ner när han så vitalt behackar träden, eller är det för att han spiller på sig när han sitter och käkar hästmyror från en murken stubbe? Och inte är han någon kråka heller - hur mycket han än kan likna en sådan i hastigheten.
Enligt en gammal ordbok skulle spilla kunna betyda ´klyva i bitar´ och jisses, om han, Spillkråkan, med några välriktade hackanden klyver ett träd på tvären och i sista utfallet liksom kör in huvudet i det borthackade samtidigt som trädet därovan av sin egen tyngd faller ner och klämmer den lille trumslagaren till döds – så kan han kanske sägas vara en självspilling. Om än ofrivillig.
Så -
spill får han heta för att han spiller så fint när han klyver så bra och kråka för att han är en fågel precis som kråkan.

10 september 2005

HåG

 

 

 

    S p i l l k r å k a n

 

 

- Tillbaka -

Copyright alltjämt Göran Håkansson
copyright Göran Håkansson copyright