Mormor Hertha 1875-1933
Mormor Hertha

Mormors pengar

Varifrån kom mormors pengar, som morfar så effektfullt satte sprätt på? Jag vill nog påstå att dom på hennes släktgren, var en sista rest av Folkungaätten/Bjälboättens makt och rikedom under 1200-talet.
Det var ju då som alla jarlarna av Bjälboätt med namn som Birger Brosa och Birger Jarl, vars söner Valdemar 1259 och Magnus Ladulås 1275 till och med vann kungavärdighet, hade makten och lade under sig kolossala jordegendomar. Ända bort i Närke.

Släkter förgrenar och breder ut sig och vissa berättelser låter anta att en mormorsgren kan härledas till just Folkungaätten, då det talades och berättades muntligen i mormors farmors mors släkt om att dom stammade just därifrån.
Stora gårdar och järn, koppar och silverbruk förfogade man över på gårdarna Dalby, Skyrsta, Nytorp, Uppsala och Mårsäter i södra Närke. Och det var inga små gårdar utan tusentals och åter tusentals tunnland man hade att bruka. Och det är ju högst rimligt att anta att det var arv efter den mäktiga Folkungaätten. Hur hade man annars kommit över allt detta?

Anders Andersson född 19/3 1764 hette en mäktig bonde på gårdarna Nytorp och Skyrsta i Hammars socken. Han var utöver bonde också riksdagsman och häradsdommare. Hans far hette Anders Johansson och var bonde på Dalby och det är via honom som släktleden smalnar av mot Folkungaätten, om man ska tro vad som sagts.
Och det har sagts att släkten bebott alla dessa tidigare nämnda gårdar "och där sedan urminnes tider i hyttor blåst sitt järn, kolat sina milor och skött sina gårdar genom förfäder som stammade från det närbelägna Östergötland (Bjälbo, Vreta m.fl.) och tillhörde flyktade, förnämliga ätter. Tillfällena för Folkungamän att vistas i Närke ha genom 12 och 13–hundratalens århundraden varit många men det är från gårdar i Östergötland de kommit."

Men åter till Anders Andersson som gifte sig med Maria Larsdotter i Hammars kyrka den 21 oktober 1790. Med henne fick han flera söner men också den 13 maj 1794 en dotter, Maria Catharina Andersdotter som skulle leva i 91 år, alltså till den 22 maj 1885. Den 1 januari 1814 gifter hon sig med Brukspatronen Anders Jansson på Uppsala och Mårsäters gårdar. Och åter kommer en liten dotter till världen när Christina Lovisa Jansson föds den 24 mars 1815.
Från ett helt annat håll kommer en Carl Fredrik Giöbel, född 22/1 1796, och upptäcker henne så fint att bröllop står redan den 10 juli 1832, när Christina Lovisa är blott 17 år. Dom slår sig ner på hans gård Brotorp i Bro socken, som ligger i södra Värmland och får där 2 barn. Hösten 1841 flyttade de dock till Mårsäter i södra Närke, där Carl Fredrik under ett år skötte svärfars gård och sattes in i alla förhållanden med tanke på att efterhand överta den. Detta skedde också hösten 1842 när svägerskan löstes ut och familjen blev ensamma herrar till täppan, något som säkert underlättades högst väsentligt då hustrun hade en icke föraktlig hemgift med sig till boet.

Mårsäter 1984
Mårsäter 1984

Mårsäter 1984
Mårsäter 1984

Mårsäter 1984
Mårsäter 1984   Ruiner på markerna

Det berättas att Carl Fredrik var en mycket ordningsfull och bestämd man, men gladlynt och humoristisk och avhållen av alla de sina. Han var en för sin tid insiktsfull jordbrukare och under hans tid upplevde Mårsäter sin glansperiod både ekonomiskt och socialt. Och flera barn kom till, så att hela skaran så småningom räknades till ¾ dussin ungar. Numer fem i ordningen hette Axel Edvin och skulle efter giftermål med Emma Danielsson från Årnäs år 1875 bli far till min mormor Hertha.
Men innan vi kommer så långt hade under år 1866 Carl Fredrik avlidit, som en visserligen mycket välbärgad man, men ändå. När barnen delade på arvet så blev det som så att Bastedalen, som tillhörde Mårsäter, avsöndrades åt Axel Edvin som snart satte igång att bygga ett nytt corps de logie (huvudbyggnad på en herrgård) åt sig och sin Emma. Han hade utbildat sig till ingenjör och synes ha varit mycket driftig eftersom han startade och drev ett tegelbruk - Harge bruks aktiebolag - alldeles intill hemmet. Där Kinaparken är idag – tror jag. Driftigheten kom också till tydligt uttryck genom att nio barn kom till världen genom hans försorg. Åtta i första äktenskapet med Emma, som efter det inte orkade att bli äldre än 50 år, och ett med nästa hustru, Elvira.
Men barnet nummer tre var alltså min mormor Hertha och nummer fyra brodern Harald.
Så småningom dör också Axel Edvin en aprildag 1919 och arvet efter honom bör ha varit ganska så ansenligt. Sonen Harald, som också blivit ingenjör, fick överta hela Bastedalen med tegelbruket – så vad fick då alla dom andra åtta barnen? Vet inte, men helt lottlösa blev dom säkert inte.
Mormor Hertha gifter sig någon gång runt förra sekelskiftet med Gaston René Wahlberg och får med honom två barn, morbror Arne född 1905 och mamma Vanjeonah född 1910. Men mormor skulle inte bli så gammal då kräftan tog henne redan 1933, så henne fick jag aldrig träffa. Men hennes bror Harald minns jag som en enstörig och tillbakadragen gammal man där han gömde sig i dunklet på Bastedalen och lät sin glättiga hustru Rut hålla hov istället, när vi var på besök.

Nå, men hur kunde morfar René sätta sprätt på mormors pengar innan hennes far Axel Edvin gått ur tiden? Det får vi nog aldrig veta utan kan bara spekulera. - Kan det ha varit så att morfar René, genom sin skicklighet som homeopat, hade kommit svärfar Axel Edvin, på sina gamla dar, så nära att han kunde locka till sig förskott på det kommande arvet och på hans mark låta uppföra det remarkabla Vasshammar? Sonen Harald skulle ju ha själva Bastedalen – så, varför inte . . .
Det var också någonstans efter den vevan som det blir skilsmässa och mormor flyttar till Växjö för att bli någon sorts marketenteriföreståndare på regementet där, innan livet ebbar ut under året 1933.
Några kronor gick nog sedan i arv till min mamma, som därefter investerades i vårat hus i Hovsta, då det alltid hette att det var hennes hus, som jag växte upp i. När även hon, 90 år gammal, omsider gick bort, fick till slut även jag ärva några tusenlappar och därmed får nog Folkungaättens makt och rikedom anses vara utebbad, i alla fall på min släktgren.

Det är ändå kul att tycka sig kunna se ett samband mellan mina ärvda tusenlappar och alla mäktiga i Folkungaätten 800 år tidigare. Låt vara att det på vägen varit många som skickligt förvaltat sina arv och möjligheter. Och några inte.

Mormors lilla burk som hon snidat själv
Mormors lilla burk
som hon svarvat och dekorerat själv

HåG februari 2006

 

Ett och annat har säkert blivit fel – se det som en lite spekulativ historia för att försöka förstå.
 

Mammas kusin Elsa Giöbel-Oyler, född 16/10 1882 och död 11/2 1979, var en seglivad dam som både kunde och ville berätta, så en del av det skrivna baserar sig på uppgifter från henne.

- tillbaka -

- till startsidan -

Copyright Göran Håkansson 2006