En Riksdagsman ur tiden

Anders Andersson 19/3 1764 - 15/5 1828

Han föddes i Öfra Knalla och var mormor Herthas farmors morfar.

I Dödboken kan man läsa:

"Anders Andersson i Dalmark Häradsdomare i Sundbo härad. Riksdagsfullmäktig 1817 för Sundbo härad och 1823 för Sundbo, Grimstens, Lerbecks, Hardemo, Kumla och Edsbergs härader – Förkyld vid hemfärden från Askersunds marknad d 17 och jämväl betagen av sorg över dagens olyckshändelse, nedlades Han till sängs och afsomnade ovanligt stilla – Han träffades af flera husliga sorger, som tvivelsutan påskyndade Hans död - Genom ett redligt och oegennyttigt förhållande tillvann Han sig icke allenast församlingens utan ock hela ortens förtroende – Sent komer den Man i Hans stånd hvilken under sin lefnad bliver så älskad och efter sin död så saknad. Han var 3:ne gånger gift."

Anders Andersson dog i nervfeber (tyfus) den 15 maj 1828, 64 år gammal.

 

 Färjeolyckan i Hammar 1828.

På samma uppslag i dödboken finns även den nämnda olyckan beskriven,

Texten lyder:

"Om dessa personers dödsfall må följande nämnas för en eftervärld.

Färjan afgick från norra sidan av Hamarsundet, hårt belastad med återkommande marknadsfolk jämte hästar och åkdon och boskap omkring klockan 6 e m. Inan man hunnit halvvägs brast linan – En oxe föll vid främre stäfven öfver bord hvarefter flere menniskor skyndade för at draga upp honom och härigenom nedtrycktes färjan ännu mera på den punct där hon bort lättas. Hon nedsjönk under vattnet. 11 personer räddade sig i den medföljande Båten. 17 frälstes dels af ankommande båtar, dels genom fasthängande vid de simande kreaturen, men 25 drunknade hvaraf 20 voro från Hammar, 3 ifrån Motala och 2:ne från Godegård. & hästar och 2:ne oxar omkom även härvid."

Orsaken till olyckan angavs vara förutom att färjan varit nedlastad, att den var i uselt skick, då den låg i sjön för femte året i rad och att den inte rensats samt att dess lina var svag.

Genom olyckan upplöstes 8 äktenskap och 20 minderåriga barn blev faders- eller moderslösa.

Gamla Hammarbor har berättat att en bonde räddat sig genom att hålla sig fast i svansarna på sina två oxar som han hade med sig. Oxarna simmade till stranden vid Hjälmarsnäs, halvannan kilometer nordost om Hammars kyrka, och han räddades på så sätt, liksom även en bondhustru blev räddad på liknande sätt. Hon var bosatt på torpet Upsala i Hammars socken, mellan Hammar och Zinkgruvan.

(texterna har tacknämligt tillställts mig av Anders Olsson, Lidingö)

Anpassat till egna släkten 27 maj 2014
Göran Håkansson
 


Hammars kyrka

 

 


Elsa Giöbel-Oyler:

Ur Närkes jord ha många generationer av våra förfäder utvunnit sin bärgning,
sitt levebröd, och i Närkes jord på Hammars kyrkogård ha de flesta av dem lagts till vila. De ägde gårdar som hette Dalby, Dalmark, Uppsala, Nytorp, Skyrsta och Mårsäter. Härför skulle jag vilja citera ett brev från bonden och häradsdomaren Anders Andersson i Skyrsta.

Andersson var i Stockholm på Riksdagen och skrev därifrån till sin hemmavarande hustru,  den 2 april 1818 :

Min kära Du!

Jag är glad att du och barn hava hälsan, få se om jag är hemma hos eder till pingst. Emellertid hoppas jag du styrer det bästa du kan; säg åt Carl i Dalmark att han änterligen skaffar någon snart som bryter ut sten mot accord. – Jan Gustaf får alldeles icke bränna före; efter hans egen överenskommelse skall vi "bränna före vartannat år; 1816 brände vi före, 1817 eller i fjol brände han före och i år är det vår börd som Carl icke får släppa ur händerna. Om Jon i Ekershyttan har några pengar för Snnergrenskans räkning, så tag du emot dem, även torde du säga åt Farbror i Dalby, om han fått den beställda kitteln hos Bergen i Askersund, är det icke skett så bed honom påskynda, jag misstror icke Bergen men vi ser tyvärr hur det ofta går, det är icke för mycket att vara varsam. Säg även åt Jon i Ekershyttan att han tidigt i vår uppgräver det stora, dubbla skiftet i Ryonna och lägger det i två åkrar, men jag skulle önska att det kunde ske till pingst, så jag finge så det i år, betalningen skall han riktigt få när jag kommer hem.
När det lider närmare åt såningstiden skall jag bättre underrätta dig därom, jag hoppas jag skall komma hem så jag kan så havren själv.
Det vore väl om den gruvliga stormen icke gjort oss någon skada, både av Anders i Mårsätter (hans måg) och Strömstedt har fått veta många olyckshändelser, även har mina ståndsbröder från Skaraborg berättat att åskan gått mycket där och flera ladugårdar, som legat högt, blåst alldeles kull.
Förleden tisdag voro vi alla uppe hos konungen (Carl XIV Johan). Änkedrottningen /Hedvig Elisabeth Charlotta/, Kronprinsen (Oscar) och Prinsessan (Sophia Albertina) och beklagade sorgen, grannlåt och ståt får man se här mycket, men mig rogar det mera att komma hem till en kär maka och barn och skjöta min lilla egendom, än allt detta. Näst hälsning till dig, Anna Stina, Greta Lisa och lilla Gotthard, som nu skall bliva roligt att se, beder jag du hälsar alla våra släktingar och vänner från din

ömma make

Anders Andersson

 

- tillbaka -