Ängshaverrot är en både vacker och rolig blomma som kan besökas utefter väg- och åkerrenar. Men vill man se den blomma må det vara till att ge sej upp tidigt eftersom den lägger av och sluter ihop sina gula blommor redan före middagstid. Men skiner solen är den lätt att få syn på genom sin reslighet, som vanligtvis överflyglar omgivande gräsväxtlighet.
I juni/juli är den som praktfullast och kan samtidigt visa upp sina omkring fyra centimeter stora blommor och dom nästan dubbelt så vida fröbollarna, som påminner om maskrosbollar, men är sirligare och luftigare till sin karaktär.
När man sett sej mätt kan man äta upp roten emedan den är ätlig med en sötaktig och saftig smak.
Å andra sidan vore väl det att löna bjudande med motbjudande.   Sett med Ängshaverrotskt sinne.

HåG 15 juli 2010

- tillbaka -