A  P  O  T  E  K  E  T

Efter att igår ha varit med omnibussen till Askersund och sett och fikat mej om, tog jag idag en busstur åt andra hållet och hamnade därvid i Marieberg med sitt kopiösa köpcentrum. Jag skulle köpa tyg till att klä om ett par stolar som blivit utsuttna lagom till 10-årsgarantin från IKEA gått ut. Så långt gick det bra, jag fick mitt blå tyg till det facila priset av 95 kronor, men sedan skulle jag också passa på att uträtta ett ärende på Apoteket, men då tog turen slut rätt i en glasvägg. Jag såg inte att det var en fönstervägg utan skulle bara gå därifrån till den stora strömmande passagegången bredvid Apoteket. Pang, och lite omtöcknad innan jag fattade vad som hänt. Slog huvudet, knäna och handen rätt i rutan. Någon rusade till och frågade - hur gick det - inte alls, sa jag - och gick därifrån - åt andra hållet. Nog är det fan att det inte fanns någon som helst markering på glaset, som sträckte sej från golv till tak, och särskilt på ett Apotek där många gamla och avtrubbade människor rör sej. Sånt borde vara åtalbart med rubricering som allmänfarlig försåtlighet med straffsats på fängelse tills butikschefen begriper bättre. Knäna är en del ömma efter den fadäsen medan blodvitet som uppstod på handleden efter armbandsuret inte stör så särskilt, bara minner om tilldragelsen som sådan... 
Små vardagsäventyr när man minst anar det - men allt kan ju uppträda värre - tänk om rutfan gått sönder också... Ser man det så finns det ju en del kvar att uppleva.

HåG 12/8 2011

- tillbaka -