Cape Heights och åsnan

När jag står där inne på bolaget och väger min pappflaska med Cape Heights sydafrikanska rödvin i handen, så slås jag av tanken; nog har man rätt att förutsätta att det är både till- och hitkommet på miljöriktigt sätt. Särskilt som vi har en statsminister som bräkande flyger runt på miljökonferenser för att rädda jorden från att brännas till utarmning av någon sorts konstruerad växthuseffekt. Bolaget är ju statligt ägt och drivet, så ska alla bekymrade uttalanden om olika miljöförstörande verksamheter som mänskor ägnar sig åt, harmoniera med vad man faktiskt gör, har jag alltså god anledning att ta för givet att vinet är anständigt i alla avseenden. Gott är det, dock att man blir aningen snurrig vid alltför djupsinnigt penetrerande av flaskan. Som nu, när jag ser framför mej södra Afrikas vackra kullar med dignande vingårdar på sluttningarna och åsnan som tuggar på gräsremsorna emellanåt. Vid andra tillfällen kommer hon till pass som draglok när vinet ska transporteras ut i världen och hon vandrar snällt efter den dinglande moroten, väl vetande att enda sättet att få del av den är att knalla på. På så sätt hamnar hon, kusken och kärran med vinet tillsammans med en höbal och några knippen morötter ombord på segelskutan Vinda. Några ömsom soliga och blåsiga dagar senare rundades Vinga fyr innan hon ankrar upp i Göteborgs hamn. Sedan var det dags för åsnan att knalla iväg ut över Västgötaslätten med vinkärran, kusken och tilltugget. Efter att ha fått komma åt en morot var femte mil (ungefär) stapplade åsnan till slut in i Hallsberg och blev knuten vid en av dom nya lysstolparna på Stora torget, som kommunen så förutseende ställt upp utanför bolaget. Efter avlastning gjordes det upp om betalning för allt vinet och kusken fick som en extra bonus en flaska svensk Grönstedts Cognac - tänkt som färdknäppar under återresan. Åsnan bligade längtansfullt efter dom kravmärkta morötterna som fanns utlagda utanför Lenas Frukt & Grönt, vilket nogsamt också uppmärksammades av Lena själv, som raskt suttade iväg ett knippe till kusken och en annan stor morot rätt i truten på den gladblivna åsnan.
När jag nu närmar mej botten på flaskan är jag säker på att det är så det gått till när det goda sydafrikanska vinet hamnat på bolaget på torget på Hallsberget. Annars vet’e fan.

Åsnan heter Donkey Do, och systempersonalen skyfflade glatt upp skiten efter henne när hon lättad lämnade torget för den långa återresan hem till Sydafrika.

HåG   21 december 2009 / Midvintersolståndsdagen

 

 Copyright

- tillbaka -


P.S. Ovanstående utgör också ett svar till ortens lilla Marina,
som hade frågor om hur man förfar med eventuella besökande hovdjur. D.S.