Tuff Tuff

berget som fått tågen på halsen

.

Hallsberg

och hur Närkesslätten kom till.

Långt bort i forntiden, om vi tänker oss artonhundratalets första hälft, så fanns det ett berg, som låg någorlunda i Närkes mitt, och som kallades Hallsberg därför att det var där som alla Närkesbönder med sina drängar möttes och hade trevligt när man halsade sitt goda brännvin - så där lite lagom i skymundan för hustrurna. På så vis vidgades utrymmet för livsandarna, när händelser skulle summeras och riktlinjer för tillvarons fortsatta öden dragas upp. Och lättare gick det ju närmare botten i dryckeskärlen man kom.

Nåväl, det finns väl alltid dom som är klokare - men inte nödvändigtvis för att dom inte var delaktiga i Hallsbergets dryckeslag - och vid århundradets mitt så hittade stôkhôlmarna på att det skulle dras järnväg med efterföljande tåg åt olika håll här i landet. Och med någon sorts matematisk konsekvens så måste dom ju korsa varandra någonstans, och eftersom Hallsberget sedermera kom att utgöra Sveriges befolkningsmässiga mittpunkt, så blev det just där som alla järnvägar skulle mötas. Med förödande konsekvenser för Hallsberget. Hela berget skaffades undan och förlades två mil västerut, där det numera utgör betydande delar av Kilsbergen, som därefter kom att kallas "de blå bergen" därför att merparten av dess massa tidigare utgjort bas för Närkesböndernas utsvävningar i just det blå. Sålunda var landskapet utslätat och tillplattat och tågen kunde obehindrat rusa kors och tvärs däröver, och under sitt rusande plattades marken till än mera så att i dag går det inte längre att skönja exakt var berget låg. Dom rusrosiga bönderna med sina drängar - och föralldel även käringarna - ligger alla numera stilla och begravda runt omkring i Närkesmyllan, och ruskar bara till en smula närhelst ett tåg har vägarna förbi.

Emellertid var deras ättlingar inte riktigt belåtna med siluetten, som landskapet fått, så man satte igång att gräva och ösa och fick till slut, efter mycken nedlagd möda, upp ett nytt berg strax nordost om platsen där alla järnvägar numera slår knut på sej. Hundra år hade nu förflutit sedan det gamla Hallsberget försvann, och man funderade över om det nya skulle kallas likadant, som det gamla bortkörda... Men tiderna och dryckessederna hade förändrats så man tänkte sig namnet efter det gamla torpet som man öst upp det nya berget omkring
- Kvarntorpet. Men någon tyckte nog att man borde försöka hitta ett namn, som på något vis påminde om dom hedervärda förfäderna, som ju hade det så gott när dom satt och blev höga på gamla Hallsberget.
Sagt som gjort, när traktens snille kom på det förlösande - Kvarntorpshögen, så blev det så det fick heta. Men nu skulle det ju inte supas mera, utan man skulle vara finkulturell, och fick för sig att om man släpar upp en del konstverk på högen så kunde man få användning för det vitsiga - Konst på Hög - och locka besökare dit från både näran och fjärran. Dessvärre, för dom långväga resandena, så går inte tåget ända fram, utan stannar i nuvarande Hallsberg, och man tvingas gå den sista milen till fots.

Nutida Hallsbergsbor har ändå en viss fördel i landskapets förändring, så till vida att man nu kan se det gamla blå Hallsberget, och det nya höga, helt obehindrat i det utslätade landskapet, vilket inte var möjligt förr när man satt mitt uppepå det gamla berget och halsade sin flaska. .....  Vad jag vet.

HåG ..jan. 2002...........

P.S.

Dessvärre har man på senaste tiden upptäckt att det nya berget inte alls ligger i Hallsberg utan i Kumla!

D.S.

- tillbaka -

 Berget och Tåget

- tillbaka -

 Närke enligt kartan

Göran Håkansson Copyright Håkansson Göran

- upp -

- tillbaka -