Ö-Lena

Vad vet man om Ölena annat än att hon inte finns. Jodå, man vet att hon fanns en gång i tiden och att hon bodde på den vackra ön med dom branta stupen ner i havet på ena sidan och dom mjuka sluttningarna dit på den andra, och som därjämte var pyntad med så många vackert blomande växter och prunkande buskar att det hela nästan framstod som en värdig pendang till
skön Lena.
Trots all sin jungfruliga charm och skönhet var det som om det inte räckte, eller – har man mycket måste det exalteras i ännu mer av bara farten, så hon lät sig hänryckas åt alla ölena. En i taget och efter hand.
Så kan man hålla på, en i taget och efter hand alla.
Men sådant är riskabelt vilket snart skulle besannas.

Den lilla motorcyklande förening, som hon var en uppskattad del av, skulle en isande kall vinternatt hålla sin årsfest i sportklubbens lokaler uppe på Uvberget.
Allt gick så fint och bra och alla var glada och villiga att hjälpa Ölena med ölena. En i taget och efter hand alla, blev lite åt det snurriga hållet. Och pissnödiga, som alla som hjälpt till att dricka öl vet. Så också våran lilla vackra Lena, även om hon drog ut i det längsta med åtgärder då det var så roligt och flabbigt, men till slut pockade det på så hon gick ut på backen för att kvittbliva det som runnit till.
Som hon sitter där och pissar både länge och väl och huvudet tycks snurra så att stjärnhimlen ser ut som spagetti, blir det kallt så hon reser sig och konkar upp trosor och byxor innan hon tar första steget, som också skulle bli det sista, då hon halkar i sitt eget frusna piss och far iväg som på en rutschkana bort mot och utför stupet mot havet. Stjärnhimlen fortsätter att snurra
och sedan ser man henne aldrig mer. Och blommorna
är vissna.

HåG februari 2006

Tillägnas en viss Guhn
 - och en viss Kristina


Ölena    

- nyfiken på ölena också - klicka här -

- tillbaka -