Pelargonian Stadt Bern

Röd pelargon

I dag var jag inåt - som vi Närkingar säjer när vi åkt in till den stora staden Örebro. Skulle bara spankulera runt för att få lite omväxling, och för att få lite gott fika här och där. Hamnade så småningom i den berömda och vackra stadsparken och där kunde man köpa sticklingar av en del krukväxter - särskilt av pelargonior. Nå, jag fick syn på en gammal favorit, som jag hade en gång och som var köpt under namnet; Kalifornisk pelargon. Nu hette den Stadt Bern. Jag letade rätt på tjejen som hade hand om försäljningen i växthuset, men tyvärr, sa hon, så var alla sticklingar av just den redan slut för i år. Kan man inte tänka sig att bryta ett skott från en av dom stora exemplaren som fanns? Ja, jodå man kunde ju se efter, och snart nog så hade hon brutit loss ett litet skott och talade om hur jag skulle behandla den lille. Så visade hon, genom att plocka bort blomman på skottet och även dom flesta bladen och sedan skulle man skära av stjälken på ett visst ställe. Men tål den att fraktas till Hallsberg utan vatten och så? Jadå, men visst vore det bättre om skottet hade det lite fuktigt. Aja, det är väl inte värre än att jag kan sätta den i en liten kruka med jord så håller den sig ännu bättre. Sagt och gjort, hon planterade skottet och tillhöll mig att trä en plastpåse över det hela när jag kommit hem. Till slut såg det ut som den stickling hon inte hade, så jag sa att nu skulle hon väl också ha den slant som en sådan kostade. Nehej då, det behövdes inte. Så jag gav henne helt frankt och överraskande en kram, något skulle du väl ändå få, sa jag, och fick raskt en kram tillbaka - med ett leende.

Så det kan bli när man inte tänker sig för. Jag kände henne inte - men hon var ett vackert exemplar, och så vänlig.

Nu står krukan med pelargonbebisen hemma på fönsterbänken, och kommer säkert att minna om hur det kom sig, när den omsider slår ut sina klarröda blommor.

 

HåG 19 maj 2008

- tillbaka -