Flugan och svalan

En liten episod var den fluga, som var sin egen motor genom att kasta vingarna fram och tillbaka i så rasande tempo att det egentligen inte kunde uppfattas av mänsklig varelse, som startade en flygtur från en avlagd hästskit med destination min macka som befann sig hårsmånen från att ätas upp uppe på balkongen uppe på åttonde våningen strax under skyn alltså, där svalorna kör sitt eget evinnerliga flygprogram under sitt letandet efter något annat flygande att ätas upp i luften flög alltså flugan och efter rätt antal sekunder kom den i exakt rätt position för att precis i just den stunden hamna rätt i gapet på den med vilt uppspärrat sådant i full fart kommande svalan från annat håll, som därefter blundade av måltidens välbehag så att den inte såg att den just i denna sekund korsade det vilt och obehärskat framrusande modellflygplanets resrutt så fatalt att det bara sa smack, något som den kanske inte räknat med, samtidigt som min macka en bit bort helt oantastad i övrigt lät sig uppätas medan resterna av svalan fördelades ut över bondens närbelägna åker där den cirka samtidigt också fick sällskap av modellflygplanet som i havererat och utspritt skick lät sig begråtas av modellflygplansbyggarens ena halva av ansiktet medan den andra flabbade, och flugan var alldeles borta.

HåG 11 juli 2009


 

- tillbaka -