Tall En

Mitt i skogen, precis där gärdsgården slutar ligger det. Det är en förskräckligt knotig tall som har slagit sej till rot där. Det är långt och högt opp till toppen. Men det hindrar inte att man kan hoppa dit. Det är på ansatsen det hänger. Den har hängt där så länge man kan minnas. Skägglaven. Troligtvis ännu längre. Kanske sen i går. Konstigt en sån knotig tall. En en kom så i dag. Man kan inte riktigt förstå varifrån. Den kom nog inte i dag utan i dagen. Det vågar vi inte säja. Men igår gick den igen. En underlig en den går igen. Så där är den, enen. Kan man inte undra varför. Man kan inte veta allt. Men en man var på enen en dag och tallade.

Enen bär ena bär. Antagligen enbär. Den kanske bara bär bären. Bara bären är bär. Det andra är en. Är en en. En enda en. Tallen bär ut en susning om ena bär av en en som är av enen. Det är mannen som ska ha bär att bära. Enen bara bär har. Mannen bara ber enen om mera bär. Bär dom enahanda framåt men byter då och då för att få det allehanda. Händer då att det piper där borta vid tallen när enen är där hos tallen. Tallen tallar på enen. Tallen enas med enen. Så blev tallen enad med en en. En enad tall. En enda tall. Med en enda en. Aldrig har man varit med om maken. Hur kom dom till saken. En en och en knoten tall. Sen, efter eningens skav, bara mera bär att bära det blev , och enbär dom heter, just därav. Bara bären tar mannen. Med mannen med bär det bara bortåt bär. Med mannen det bara bortåt bar. Bara borta mannen är.  Kvar är en susning, som förstår hur det var.

5/4 1964   + bearbetat senare

HåG



 

Copyright bild och text Göran Håkansson 2006

- tillbaka -